Tillverkningstrender 2023: trycket hårdnar
Hård global konkurrens, komplexa kundkrav och skärpta regelverk.
Publicerades ursprungligen av IFS den 10 januari 2023. Skrivet av Maggie Slowik, Global Industry Director for Manufacturing på IFS.
Tillverkningsföretag är vana vid att hantera turbulenta marknadsförhållanden, men det aktuella globala läget präglas av en osäkerhet som kan sänka även de starkaste företag.
Med det sagt har ny teknik, förbättrad planering och bättre dataanvändning skapat enorma möjligheter för företag att anpassa sig och bli mer motståndskraftiga.
I årets tillverkningstrender och prognoser har IFS Global Industry Directors for Manufacturing, Maggie Slowik och Andrew Burton, gått samman för att analysera viktiga marknadsinsikter som resulterar i 5 unika förutsägelser om hur tillverkare kan bli mer motståndskraftiga i det nya normalläget.
Förutsägelse 1: Senast 2024 kommer ESG-styrning att ha format i vilken utsträckning 70 % av tillverkarna spårar sina ESG-utsläpp i scope 1 och 2 med digital teknik samt förbättrar noggrannheten i sina mått för scope 3.
ESG, som mäter ett företags miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade initiativ, har blivit en avgörande komponent för hur organisationer bedöms och värderas – av såväl investerare och partners som kunder och anställda.
För tillverkningsföretag ligger huvudfokus för närvarande på miljöaspekten (”E”) inom ESG, med det yttersta målet att visa framsteg mot koldioxidneutralitet. I januari 2022 förutsåg vi att 75 % av tillverkarna skulle prioritera avkarbonisering som en del av sina hållbarhetsinitiativ.
Tillverkare följer rapporteringskrav frivilligt, även när det innebär att hantera ett komplext regelverk för rapportering, betyg och riktlinjer. Vid en nyligen anordnad IFS-kunddag med fokus på hållbarhet angav deltagarna att de vanligtvis följer tre huvudsakliga standarder och ramverk: Global Reporting Initiative (GRI), EU:s direktiv om företags hållbarhetsrapportering (CSRD) och CDP Climate Change Programme. Dessutom ser vi ett engagemang för Science-Based Targets-initiativet och Corporate Net-Zero Standard.
ESG-landskapet utvecklas ständigt, och vi ser redan nya regelverk växa fram för att standardisera rapportering och offentliggörande av ESG-nyckeltal runt om i världen och olika jurisdiktioner.
Ett exempel är att EU som en del av sitt Green New Deal-program för en koldioxidsnål ekonomi har antagit direktivet om hållbarhetsredopolitik för företag (CSRD), där mätetal specificeras i enlighet med ESRS (European Sustainability Reporting Standards), vilket har lämnats in till EU-kommissionen. Lagstiftningen kommer att kräva att över 50 000 företag rapporterar oberoende verifierade ESG-indikatorer. För att nå målen i Green New Deal syftar dessutom EU-taxonomin till att styra investeringar mot hållbarhetsinitiativ, där företag måste redovisa andelen av sin verksamhet som bidrar till miljömässiga mål.
Samtidigt i USA håller Securities and Exchange Commission (SEC) på att slutföra sin lagstiftning om obligatoriska klimatriskredovisningar, vilket kräver att SEC-registrerade företag redovisar klimatrelaterad information i sina årsredovisningar.
Både ESRS och SEC kommer att kräva rapportering om utsläpp, och eftersom dessa krav, tillsammans med andra ESG-rapporteringskrav, skärps mellan 2023 och 2024, måste alla tillverkare förbereda sig för att kunna rapportera.
För närvarande ser vi dock att de flesta tillverkare saknar förmåga att spåra utsläpp inom scope 1, 2 och 3. Detta beror främst på att de fortfarande samlar in dessa mätetal manuellt inom organisationen, över olika enheter och system, och använder Excel som databas och analysverktyg.
Under 2023 kommer tillverkare att börja investera på allvar i teknik för att automatisera och integrera konsekventa, jämförbara och tillförlitliga koldioxidmätningar som en del av sina utökade ESG-rapporter.
Även om detta blir enklare för scope 1- och scope 2-utsläpp – som kommer från utsläppskällor som ägs och kontrolleras av organisationer – kommer scope 3-utsläpp att förbli en utmaning för de flesta, men inte lägre prioriterade. Här är anledningen:
Scope 3-utsläpp (alla utsläpp som genereras indirekt av en verksamhet) står för den största delen av de flesta företags växthusgasutsläpp. Detta kan i genomsnitt stå för upp till 75 % av företagens växthusgasutsläpp och utgör därmed en stor del av de klimatrelaterade riskerna.
Prognos 2: År 2024 kommer en stor andel tillverkare att tillsätta roller inom digital vetenskap för att stödja utvecklingen av sin digitala tvilling-strategi.
Allt eftersom integrationen av applikationer och maskiner fortskrider ökar mängden data som samlas in exponentiellt.
Det uppskattas att det kommer att finnas 41,6 miljarder enheter anslutna till internet år 2025. Varje sekund ansluts 127 nya enheter till internet, vilket kommer att leda till 79,4 zettabyte data år 2025.
(Källa: IDC)
Alla dessa nya uppkopplade maskiner används inte inom tillverkningsindustrin. Det visar dock att maskiner och enheter som kopplas upp mot internet och varandra kommer att generera enorma mängder data. Denna data måste förstås, kontrolleras, hanteras och kontrolleras med avseende på noggrannhet, eftersom den kommer att utgöra grunden för beslutsfattande i realtid. Detta kommer att kräva nya färdigheter som för närvarande inte finns inom många tillverkningsföretag.
Tillverkare inser vikten av sin data och hur den styr – eller kommer att styra – deras beslutsfattande i realtid.
Nya tjänster skapas för dataingenjörer eller dataanalytiker (Chief Data Officers), vars roll är att förstå datan och hur den används. De kommer att ansvara för datans noggrannhet samt för att förstå var datan kommer ifrån och dess inverkan på den dagliga verksamheten.
Tillverkare som inrättar denna roll kommer att ha lättare att driva sin digitala transformation och dra nytta av digitala tvillingar i sin verksamhet jämfört med dem som inte gör det.
Prognos 3: Ökad makroekonomisk turbulens kommer att leda till att 60 % av tillverkarna skalar upp sina digitala investeringar bortom ”pilot-skedet” för att driva affärsvärde.
Globala försörjningskedjor, inflation och recession pekar alltmer på digitalisering som en möjliggörare för företag att stå emot geopolitiska och makroekonomiska störningar.
Men frågan återstår: digitalisering är inget nytt, och i vilken utsträckning har tillverkare kunnat använda sin teknik för att skydda sina affärsresultat? Vi har sett att grunderna är på plats – sänkta kostnader, förbättrad operativ effektivitet och kortare tid till marknaden är några av de främsta fördelarna – men har tillverkarna verkligen fått ut det mesta av sina investeringar i digital transformation?
I en färsk rapport från IFS och IDC bad vi tillverkare att självutvärdera sin digitala mognad. Studien visade att 75 % anser sig vara digitalt mogna. En studie från McKinsey framhäver att många tillverkare inte har kunnat ta sig förbi ”pilot-stadiet”, vilket innebär att de inte har lyckats skala upp framgångsrika pilotprogram eller dra full nytta av nya verktyg och teknik för att uppnå mätbara resultat och affärsvärde. Skillnaden mellan de två studierna tyder på en brist på en långsiktig och företagsspecifik vision kring det värde som digital transformation kan tillföra.
Det utbredda testandet av småskaliga piloter har skapat en ”prova på”-mentalitet och isolerat den digitala tekniken från den löpande verksamheten. Andra orsaker är brist på ledarskap och strategi, isolerade implementeringar i silos och ett teknikfokuserat (snarare än affärsfokuserat) synsätt. Dessa slutsatser förstärks av uppgifter om att 62 % av tillverkarna kämpar med att påvisa avkastningen (ROI) på digital teknik, vilket är att vänta om den implementeras i silos.
År 2023 präglas av fortsatta oförutsägbara marknadsdynamiker, och tillverkare måste börja utvärdera sina strategier för digital transformation på nytt för att undvika att investeringar och ansträngningar går till spillo.
Detta kräver ett fokus på verkliga affärsbehov, användningsområden och utmaningar, samt att piloter integreras i de ordinarie affärsprocesserna och rullas ut i hela tillverkningsnätverket.
En ytterligare nackdel med pilotprojekt är vilken påverkan de har på kompetensen. Digital kompetens förblir inlåst, och för att realisera det fulla värdet av sin digitala transformation måste tillverkare även fokusera på att accelerera sina planer för att stärka medarbetarna i digitala färdigheter. Utan detta riskerar projekt att behöva skjutas upp, leverera avkastning (ROI) långsammare och förlora ledningens stöd. Vid sidan av att bygga upp interna färdigheter behöver tillverkare attrahera, utveckla och behålla digital kompetens från branscher som har kommit längre i sin transformation för att skapa en konkurrensfördel.
IFS/IDC-studien visade också att digital transformation, när den planeras och genomförs framgångsrikt, har en stark inverkan på organisationens intäkter och vinst. Det är dags att gå in på detaljerna genom att återigen sätta affären i fokus, inte tekniken!
Prognos 4: Senast 2025 kommer 2 av 3 tillverkare att ha digitalt uppgraderat sina äldre tillgångar så att de kan anslutas till sina MES-system för att förbättra produktiviteten.
Nya produktionsmaskiner är betydligt enklare att koppla upp mot affärssystem. Tillverkare som har kunnat investera i modern utrustning och integrera den i sina affärssystem ser imponerande resultat som påverkar verksamhetens lönsamhet.
Alla tillverkare befinner sig dock inte i denna lyckosamma situation. Många äger fortfarande stora, dyra produktionsmaskiner som byggdes innan datorintegrering var standard. Dessa tillverkningsföretag riskerar att halka efter sina konkurrenter på den digitala resan, såvida de inte vidtar åtgärder för att modernisera sin verksamhet. Genom att utrusta maskinerna med sensorer kan de få realtidsinsikter om prestanda och dra nytta av förutsägande underhåll (predictive maintenance).
Detta tillvägagångssätt för modernisering av maskinparken är i många fall mer kostnadseffektivt eftersom det inte kräver tunga capex-investeringar, vilket gör att den digitala omställningen kan ske smidigare utan att man kompromissar med det levererade värdet.
Den ökade efterfrågan på sensorer för äldre maskiner pekar på ett förnyat fokus på MES-implementeringar de kommande åren.
Förutsägelse 5: Senast 2025 kommer 40 % av alla tillverkare att använda AI för att förbättra affärsbesluten.
Allt eftersom tillverkare fortsätter sina digitala resor ökar mängden tillgänglig data exponentiellt. En bidragande orsak till denna utveckling – som hjälper till att tolka datan – är artificiell intelligens (AI). Det som en gång bara fanns i science fiction-filmer har blivit verklighet för många tillverkare i dag.
Utöver den fysiska världen med robotar, drönare och autonoma fordon är det det vi inte ser som verkligen förändrar och påverkar tillverkare globalt att tänka och agera annorlunda. AI och maskininlärning gör det möjligt för tillverkare att fatta smartare, mer exakta och handlingskraftiga beslut. I praktiken innebär det att en standardproduktionslina blir mer autonom, eftersom varje rörlig del kan tänka självständigt och agera utifrån framtida information som väderprognoser och konsumtionsmönster. Det är detta smarta tänkande som gör att tillverkare kan bli mer slimmade och agila – och framför allt fokusera på sitt kundfokus.
AI-tillväxtens omfattning är tydlig. Det rapporteras att AI-marknaden kommer att vara värd 16,3 miljarder US-dollar till 2027. Denna tillväxt kommer sannolikt att leda till att 40 % av tillverkarna använder AI för att bidra till avgörande beslutsprocesser, men våra experter anser att detta bara är toppen på ett isberg. AI kommer att gå mycket djupare än så och bland annat avsevärt förbättra fabrikers effektivitet, personalutbildning och uppfyllandet av hållbarhetsmål.
För många som redan är igång med AI är fördelarna uppenbara. För dem som precis har börjat kan det verka överväldigande att veta var man ska börja, med frågor som om man ska göra sin befintliga fabrik smart, lägga till sensorer i lagerlokalerna eller använda algoritmer för att förutsäga konsumtionsmönster. Ett första steg kan vara att överväga att använda AI som stöd för just det beslutet.
Att navigera i det okända
Process- och tillverkande industrier, eller en hybrid av båda, tvingas att tänka om kring hur de bedriver sin verksamhet. Verkligheten visar att de rådande osäkerheterna som skapats av geopolitiska händelser, lokala och globala leveranskedjestörningar och ett mer reaktivt konsumentbeteende gör att detta inte längre handlar om "om", utan om "när".
Det står helt klart att motståndskraft, agilitet och anpassningsförmåga är teknikberoende för att företag ska fortsätta vara relevanta och lönsamma.